Vad ska man säga..
Vet att du ändå inte kommer läsa detta, vilket jag är glad för. Men ifall att du gör det så vet du.
varje gång jag tänker på allt vi kunnat snacka om blir jag glad, glad av att du va en av de få jag litade på som jag kunde säga allt till! varje gång jag grät vände jag mig till dig. Alla gånger jag mått dåligt har du alltid tagit hand om mig, vad det än va! Du ställde alltid upp för mig, nu när jag tänker tillbaka på det så va du den som brydde sig om allt och alla men kunde göra dumma, idiotiska val.. Men ändå va du min älskade vän! alla gånger vi bråkat vilket ledde till att vi bara kom varandra närmare. Vet inte hur många gånger jag gråtit mig till sömns för vi bråkat eller ba inte snackat på länge. Även om vi inte snackade eller umgicks hela tiden visste jag ändå att du alltid fanns vid min sida.. Vad jag än gjort! Hur jag än mådde! Alltid verkligen! Ledsen för allt dumt jag sagt till dig, menade det aldrig egentligen, tror jag. Men vad jag saknar dig nu! Alla gånger du ringt när du skulle gå hem o du frös o jag tyckte synd om dig o önskade det va jag istället.. Den gången du följde mig hem efter vi haft snöbollskrig fastän att det skulle bli världens omväg för dig, men du gjorde det ändå! tack.
Fattade nog inte då vad jag verkligen skrev för bara några dagar sen, men sen fattade jag att det va verkligen slut på vår vänskap då. aldrig gråtit så mycket som då.. Men allt va redan försent då.. efter det tror jag aldrig att vi kommer bli så bra vänner som innan..jag ångrar mig så mycket men du kommer aldrig förstå hur mycket.. känns som allt är helt meningslöst nu anyway men kommer alltid att ha dig på min viktigaste plats även om vi aldrig mer la snacka. Finaste vän Sebastian Bäbbe Näsström.
